Här är hon, vår Junia, 3 veckor gammal.
På bilden iförd den lilla kofta jag stickat till henne och liggandes på en jättemysig filt som hennes mormor har stickat av garnet Aventisto.
Att en bebis skulle ta tid visste jag...men att inte hinna äta, borsta tänder och...ja, hinna göra något överhuvudtaget faktiskt anade jag aldrig. Att det på dagen bara duger att sova i famnen på en förälder, fast helst konstant snuttandes på ett bröst, samtidigt som vi lider av magont, så är det helt enkelt bara så.
Trygghet är vad hon vill ha, då är det vad hon får.
Resten får hamna på "att göra" listan, en sak i taget...just nu var punkten att blogga! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar